Vanliga orsaker till brott av jonbytesharts

I processen med hartstillverkning, på grund av felaktigt underhåll av processparametrar, kommer några eller ett stort antal hartspartiklar att spricka eller gå sönder, vilket kännetecknas av låg krosshållfasthet hos hartspartiklar och låg rundhastighet efter slipning.

Hartspartiklar innehåller mycket vatten inuti, i temperaturen under noll lagring eller transport, kommer vattnet att frysa, volymen expansion, vilket resulterar i kollaps av hartspartiklar. Ett stort antal sprickor kan ses i det frusna hartset under mikroskopet, och allvarliga brott kommer att inträffa på kort sikt efter användning. För att förhindra att hartset fryser bör hartset förvaras vid 5-40 grader C för att undvika transport under frysperioden.

När hartspartiklarna utsätts för luft förlorar de gradvis sin inre fukt, och hartspartiklarna krymper mindre. När det torra hartset är nedsänkt i vatten kommer det snabbt att absorbera vatten och partikelstorleken expanderar, vilket resulterar i att hartset spricker och krossas. Av denna anledning bör hartset hållas förseglat under lagring och transport för att förhindra torkning. För hartset som har lufttorkat bör det först nedsänkas i mättat saltvatten, koncentrationen av joner i lösningen används för att förhindra expansionen av hartspartiklarna, och späds sedan gradvis ut med vatten för att minska sprickbildning och krossning av hartset.

Vid normal drift av hartset, under felprocessen, kommer hartspartiklarna att producera inre spänningar av expansion eller kontraktion. Vid långvarig användning av harts är upprepad expansion och sammandragning huvudorsaken till sprickbildning eller krossning av hartspartiklar. Hastigheten för hartsexpansion och sammandragning beror på hastigheten för hartsomvandlingen, som i sin tur beror på koncentrationen av salter i vattnet och flödeshastigheten. När hartset av geltyp används för naturlig vattenkemisk demineralisering är flödeshastigheten i allmänhet endast 40 m/h, och när den används för kondensatavmineralisering är flödeshastigheten i allmänhet endast 60 m/h.

På grund av den starka skelettstrukturen och stora porositeten kan hartset med stor porositet motstå en stor övergångshastighet och kondensatets flödeshastighet kan nå 100 m/h. För den speciella snabbblandningsbädden kan flödeshastigheten vara 120m/h.